8 sägenomspunna platser på Gotland

1. Trojaborg

Nedanför Galgberget i norra Visby, i närheten av lasarettet och Norderstrand, finns en trojaborg. En trojaborg är en stenlagd, cirkelformad labyrint med en inre slingrande gång. Stenlagda labyrinter finns på ett flertal platser på Gotland, fastlandet och i Europa. Ingen vet säkert vad de använts till eller hur gamla de är.

Om trojaborgen i Visby berättas flera sägner, en av dem handlar om en sjörövardotter. Hennes välbärgade far, vars rikedom sades komma från sjöröveri, blev en dag gripen och avrättad. Dottern ärvde faderns rikedomar, men då hon dömdes till döden för ett brott tillföll förmögenheten stadskassan. Innan domen verkställdes lade sjörövardottern fram ett anbud till stadens rådsherrar; om hon blev benådad skulle hon lägga en stenformation så speciell att massor av människor skulle komma för att se den. Rådsherrarna gick med på det, men satte som villkor att hon bara fick lägga en sten varje dag. När halva stensättningen var klar kom rådsherrarna för att se den. De blev så pass nöjda att hon blev benådad och fick göra klart den. Senare fick hon tillbaka sin förmögenhet och levde därefter länge i Visby. Och Trojaborgen finns kvar än idag. (”Gotländska sagor” (1975), John Nihlén)

Trojaborg. Foto: Linda Dahlström
Trojaborg. Foto: Linda Dahlström

2. Tjelvars grav

Tjelvars grav är en skeppssättning i Boge socken söder om orten Slite på östkusten. Skeppssättningen är 18 meter lång, 5 meter bred och byggdes under bronsåldern – det vill säga någon gång år 1800-500 före Kristus. Inuti har man funnit en plundrad hällkista av stenhällar som innehöll brända ben och några krukskärvor. I skeppssättningen sägs Tjelvar vara begraven. Tjelvar var, enligt den medeltida skriften Gutasagan, den förste att landstiga på Gotland. Gotland var då förtrollat, det sjönk om dagen och stod uppe på natten. Tjelvar förde med sig elden till ön, som då slutade att sjunka.

Tjelvars grav. Foto: Linda Dahlström
Tjelvars grav. Foto: Linda Dahlström

3. Bro stainkalm

I närheten av Bro kyrka, cirka 1 mil nordost om Visby, finns Bro stainkalm – ett av Gotlands största bronsåldersrösen. Stenröset är nästan 40 meter i diameter och 3,5 meter högt.

Enligt en sägen bodde det troll i röset. Trollen hade många värdefulla ting, bland annat en guldkalk. Prästen i Bro ville få tag i kalken till sin kyrka. Tre nätter i rad plöjde han och hans häst därför tre fåror motsols kring röset. Varje natt tittade trollen på honom. Den tredje natten bad han dem om något att dricka. Efter att först ha erbjudits dryck ur ett bockhorn och sedan en silverbägare, sträckte trollen fram guldkalken mot prästen. Prästen tog av hästen betsel och sele och hoppade upp på den. När han tog kalken föll en droppe på hästen som svedde den och den sprang i vild galopp hemåt. Trollen skyndade sig efter, men de kunde inte springa tvärs över de fåror prästen plöjt utan var tvungna att gå i dem runt röset. Trollen kom ändå ikapp prästen, men när han hoppat över kyrkogårdsmuren var han i säkerhet – eftersom trollen inte kunde gå på vigd jord. Bro kyrka hade fått sin kalk. (”Gotländska sagor” (1975), John Nihlén)

Bro stainkalm. Foto: Linda Dahlström
Bro stainkalm. Foto: Linda Dahlström

4. Jungfrutornet

Jungfrutornet är ett av tornen i den nordvästra delen av Visby ringmur. Tornet sägs ha fått sitt namn efter dottern till Nils Guldsmed. Hon ska ha murats in i tornet som straff för att hon förrådde Visby till Valdemar Atterdag och danskarna år 1361.

Jungfrutornet. Foto: Linda Dahlström
Jungfrutornet. Foto: Linda Dahlström

5. Stavgard

Om området kring Stavgard på sydöstra Gotland berättas att den förmögna vikingahövdingen Stavar den store en dag mötte norska vikingar ute till havs, men han räddade sig iland. På Stavars gård grävde han ner en skatt intill Häffinds brya (ett vattenhål). När norrmännen anföll gården dog Stavar och alla hans män. Skatten blev kvar i jorden. Flera hundra år senare mötte en bonde sent en kväll en vagn med en gammal man. Mannen sa att han var Stavar den store, han ville visa och erbjuda bonden sin skatt. De for iväg med vagnen, Stavar visade skatten men bonden vågade inte ta emot den. Väl hemma igen berättade han om det som hänt. Husfolket gav sig iväg för att gräva upp skatten, men kunde inte finna den. Enligt sägen dog bonden snart därefter.

Helt sant är att år 1975 hittade en skolklass, som var ute för att prova på järnålderslivet, en silverskatt i ett rabbishål i närheten av Häffinds brya. Skatten innehöll nästan 1500 arabiska mynt från 900-talet. Skatten kallas Stavars skatt och går att se i Skattkammaren på länsmuseet Fornsalen i Visby.

Stavars skatt. Foto: Linda Dahlström
Stavars skatt. Foto: Linda Dahlström

6. Bro stainkällingar

Vid idrottsplatsen i Bro socken, cirka 13 kilometer nordost om Visby, står två bildstenar från 700-talet efter Kristus resta bredvid varandra ute på ett fält. Sägen berättar att det var två kvinnor på väg till julotta i kyrkan som blev osams. Som straff för deras gräl blev de för alltid förvandlade till sten.

Bro stainkällingar. Foto: Linda Dahlström
Bro stainkällingar. Foto: Linda Dahlström

7. Kalbjerga

Det finns en sägen om en bortbyting vid Kalbjerga på Fårö. Den berättar att en dag brann kvarnen. En bondhustru som bodde intill kvarnen hade samma dag fött ett barn, men hon sprang nu ifrån barnet för att hjälpa till med släckningen. Först lade hon dock en sax på barnets mage till skydd mot trolldom. När elden var släckt och bondhustrun återvände såg hon att saxen glidit ned från barnet, som var utom sig. Tiden gick, barnet blev äldre men förblev liten som en nyfödd. Gårdsfolket förstod att vättarna De sma undar jordi var inblandade och gömde sig för att spionera på barnet. Plötsligt bytte barnet utseende och såg ut som en liten gubbe med grått skägg. När man började elda i ugnen för att bränna barnet, i syfte att bli av med det, kom Di sma undar jordi springande. De återtog sitt barn och gav bondhustrun hennes riktiga tillbaka. (”Gotländska sagor” (1975), John Nihlén)

Kalbjerga, Fårö. Foto: Linda Dahlström
Kalbjerga, Fårö. Foto: Linda Dahlström

8. Sangelstenen på Laikarhaid

På heden Laikarhaid i Lärbro socken på norra Gotland finns den så kallade Sangelstenen. Det är en ”klangsten” som sjunger, eller ”sanglar”, det vill säga ger ifrån sig ett klingande, metalliskt ljud om man slår på den med en sten. På stenens yta finns 19 skålgropar – små runda gropar skapade av människohänder. Ingen vet groparnas syfte eller exakt när de skapades, men enligt en sägen kom de till i början av 1000-talet när gutarna mötte Olof den helige i ett slag på Laikarhaid. Olof skulle kristna gutarna med hjälp av vapen, men när han såg den överlägsna, gutniska hären ledd av bondehövdingen Dacker föll han på knä på stenen och bad till Gud om kraft. Hans böner var så starka att hans knän och armbågar gjorde avtryck i stenen.

Sangelstenen på Laikarhaid. Foto: Linda Dahlström
Sangelstenen på Laikarhaid. Foto: Linda Dahlström

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s